Här är ett exempel på bra funktionell design. Från Nacka sjukhus.

Här är ett exempel på bra funktionell design. Från Nacka sjukhus.

Jag tycker att det är kul att hitta gamla bland-skivor, vår generations motsvarighet till blandband. Där hade man omsorgsfullt samlat rippade låtar från CD-skivor eller i bästa fall dragit hem något från Napster och sen bränt. Skivan jag lyssnade på idag var inte så gammal men inte heller purfärsk. Där trängdes Scorpions, Danzig och Stevie Wonder. Denna skiva var bara en i en lång rad av bevis på hur svårt det var hålla en konsekvent linje rakt igenom med låtval, det blev gärna att man liksom fyllde på något extra för att inte behöva bränna en skiva med outnyttjat utrymme. Det säger kanske en del om dåtidens syn på lagringsmedia men kanske mer om min dåtida snålhet.
Jo, det roliga med sådan här samlingar är att de utgör små tidsmaskiner där man påminns om vad man lyssnade på. På samma sätt är det när jag tittar igenom mitt bildarkiv – man minns platserna och förutsättningarna för varje bild.
Många många av de skivor jag hittar är fyllda med skit. Den här håller dock måttet fortfarande, från 1997:
Bilder från en Ryanair-resa till Milano (november 2011):
Paolo Robert var med i Videokväll hos Luuk och körde den här låten som skämslåt (idén var att gäster fick spela tre låtar som format dem samt även köra en låt de tycker om men skäms för att de gillar den). Ibland önskar jag att man fick gå runt med en bergsprängare på axeln.
Är på vernissage på Fotografiska. Nick Brandts utställning med bilder på djur ställs ut. Fantastiska bilder. I slutet blir man näst intill fartblind då den ena bra bilden avlöser den andra. Bilderna är tagna som porträtt i början av 1900-talet, lite smutsigt, korta skärpedjup, till synes selektiv oskärpa. Det sistnämnda förbryllar mig lite. Googlar mig till att han lyfter på objektivet i infästet för att skapa en slags tilt and shift-effekt. Ibland är vinjetteringen lite väl kraftig och de analoga ramarna känns lite ute efter att snorungar med Photoshop förstört den inramningen på sistone med otaliga grungeaktiga bilder. Hursomhelst, otroligt bra bilder med fantastisk ljuskvalitet. Han verkar köra en del dodge and burn för ibland sticker högdagrarna iväg. Men, avslutningsvis, det känns fånigt att kommentera teknik när bildernas motiv och syfte är så goda.
Såg en bra film häromdagen, Submarine. Filmen handlar om en ung kille som försöker sy ihop sina föräldrars äktenskap samtidigt som han själv försöker få lägga till i hamnen hos en tjej i klassen. Bra musik av Alex Turner på soundtracket.
Sitta i Photoshop, InDesign och Illustrator kräver musik. Typ:

Likt flugor på kofångaren fastnar personer med blindkäpp på den utskjutande delen av bilen.
För alla er i Stockholm som gått runt och väntat på en utställning med avklädda miniatyrmänniskor kommer här en länk.
Jag var där av en slump i söndags. Gjorde intryck.
Två låtar jag lyssnar mycket på nu – tror de ha något gemensamt, om än en ljus stämma med lite drömsk stämning.
The Moody Blues – Nights in White Satin:
Fleet Foxes – Blue Ridge Mountains (tyvärr bara ljud).