När jag för länge länge sedan gick på gymnasiet läste vi en kurs i entreprenörskap. Vi fick i uppgift att starta ett fiktivt företag och redovisa en affärsplan för resten av klassen. En klasskamrat med efternamnet Backlund startade företaget ”Backis kött och video”.
Minnet av företagsnamnet byggt på det oväntade mötet mellan kött och video har fått mig att le många gånger genom åren. Det kan då tyckas en smula ironiskt att jag själv kallar mig fotograf och bergsingenjör, en kombination som är näst intill lika udda. Lägg därtill en examen i sociologi så blir kombinationen ännu mer komisk.
Att det blivit så är ingen tillfällighet. En liten dos av förvirring och en stor dos av nyfikenhet har fått mig att prova många olika saker. Det har varit kul men till slut får man väl klippa sig och skaffa ett jobb.
Det var faktiskt fotograferingen som förde mig till Bergsskolan. Jag jobbade åt Värmlands museum och fick i uppdrag att fotografera delar av Bergsskolans mineralsamling. Den karismatiske Mats Sohlberg – dåvarande rektor på Bergsskolan – bjöd på fika och sålde in idén om en internationell och pengastinn bransch.
Bergsingenjör. Jag har svårt att komma på coolare titlar. På engelska heter vårt område civil engineering eller, ännu bättre, rock engineering. Till tonerna av Bruce Springsteen står vi bergsingenjörer på 800 meters djup i bara överkroppar, täckta med svett och olja vars pärlmönster fångar upp ljuset av borriggens strålkastare några stenkast bort. Eller inte.
Nu är det dags att lämna den akademiska världen för gott och hitta en stege som jag kan börja klättra uppför.
Och när jag står längst upp på stegen … där utsikten är som bäst, ska jag plocka fram kameran och ta en bild. Kanske hamnar den på den här sidan. Stay tuned.
